En ostjärn är ett av kökets mest lösliga föremål: du river parmesan, lägger ifrån dig järnet, och sedan behöver du ett kärl att lägga osten i. Det behövs alltså alltid två saker. Alejandro Ruiz löste det 1994 med ett enda.
Parmenide är ett rivjärn och ett ostkar i ett. Järnet sitter i locket av spegelpolerat stål, och under det ligger ett rymligt kar i termoplast som samlar upp det som rivs. Du river direkt mot skålen, lägger locket åt sidan och ställer hela föremålet på bordet. Klart. Formen är tillräckligt ren för att det inte ska se ut som ett köksredskap, och det är precis det som är poängen: Parmenide klarar övergången från beredning till servering utan att ändra skepnad. Museum of Modern Art i New York har tagit in den i sin samling, vilket säger något om vad som händer när en enkel iakttagelse omsätts rätt.
Parmenide tillverkas i tre färger: frostad, röd och svart. Välj efter vad som passar ditt bord, alla tre tar lika bra hand om parmesan.
Trettio år i produktion. Det brukar vara ett bra tecken.